Skarver til sjøs og til lands

Bilde nr 1 & 2 er fra Østensjøvannet som jo er ferskvann og innland. De øvrige bildene er fra kysten i Bohuslän som er saltvann og ved sjøen. Skarven treffer man over alt.

Derfor er ikke alle like glad i den. Jeg traff noen eldre mennesker som ikke likte denne fuglen i det hele tatt og jeg spurte hvorfor. Den er altfor grådig. Den tar all fisken, sa de. Det kan da ikke være mulig, tenkte jeg, det er vel flere fisk i havet enn det skarven klarer å spise. Men at den er kjempeflink til å finne fisk er hevet over enhver tvil. Den svømmer raskt og dykker dypt og er meget iherdig etter å finne mat. Dessuten forsøpler den der den holder til, ble det også sagt.

Selv har jeg alltid vært fasinert av denne fuglen som har et meget spesielt utseende. Nesten noe øgleaktig og forhistorisk preg.

Det svenske Jägareförbundet skriver mye om denne fuglen:
Storskarven har återkommit i Sverige med stor kraft under de senaste decennierna. I början av 1900-talet var den helt utrotad, men idag är arten vanlig över stora delar av landet. Storskarven är en flyttfågel och i Sverige förekommer två raser av den. Båda heter egentligen storskarv, och den ena häckar i Nordatlanten men besöker oss under vintertid. Den andra häckar i Sverige, den är lite mindre och kallas därför även mellanskarv. Ingen av raserna är tillåtna för allmän jakt.

Den största konflikten mellan storskarv och människa beror på fågelns konkurrens med fisket. Storskarvens effekt på fiskbestånden är mer eller mindre unikt för varje enskilt ekosystem i hav, sjö eller vattendrag. Men senare års studier har visat på rejäl effekt på bestånd av olika arter. Ett exempel är strömlekande arter som öring. Det som bland annat gör detta svårstuderat är att lyckas särskilja effekterna från övriga faktorer som kan påverka en fiskpopulation.


Man vet också att den plockar fisk ur nät och orsakar bitskador som kan göra fisken osäljbar. Ett vanligt problem är också att framför allt ungfåglar fastnar och drunknar i redskapen och att de skadar dem med näbbar och klor.


Skarven påverkar vegetationen på sina häckningsplatser väldigt starkt. Deras avföring är frätande och tar död på de flesta växter inom kolonin. Detta plus den karaktäristiska lukten från kolonierna gör skarvens närvaro oönskad av många människor.


I Sverige har storskarven inte ett särskilt stort värde som matfågel. I Norge är den betydligt vanligare på matbordet.

Du kan lese mer her:
https://jagareforbundet.se/vilt/vilt-vetande/artpresentation/faglar/storskarv/